Onsdagen den 20:e augsti i år höll Statens haverikommisson en presskonferens där man gick igenom tre olika slutsatser från utredningen om Estoniakatastrofen. En punkt man tog upp var att man hade undersökt hur det kommer sig att det finns olika versioner av protokollet som upprättades vid (hamnstats)kontrollövningen den 27:e september 1994.

Slutsatserna var att det gick att förklara varför det finns olika versioner av protokollet. Det berodde på att protokollet fylldes i vid olika tillfällen, text lades till osv. Inga konstigheter med andra ord. Man hade intervjuat inblandade personer, låtit NFC analysera dokument, grävt i arkiv, gjort jämförelser osv. Har SHKs utredning till slut fått tyst på spekulationerna om förfalskade protokoll och annat?
Jag trodde nästa det. Det har knappts skrivits i media om presskonferensen eller om övningskontrollen.

Det kom dock en artikel i DN, men den handlade om det ”hemligstämplade” dokumentet som SHK även pratade om på presskonferensen. Knappt några reaktioner på den artikeln. Och då tänker jag på reaktioner inom ”Estonia-communityn”. Jag har faktiskt tyckt att det har varit lite märkligt.

Men så igår, den 30:e augusti, publicerar SvD en krönika skriven av Susanna Popova. Den heter Osäkerheten finns kvar och kortfattat går den ut på följande:

• Statens haverikommission (SHK) ska avgöra om JAIC:s Estoniautredning är tillförlitlig eller om en ny utredning behövs.
• SHK har publicerat tre promemorior om:
  • Två fartyg som observerats nära Estonia.
  • Protokollet från den sista inspektionen av fartyget.
  • Ett dokument med uppgifter som påstås vara hemligstämplade.
• Fem hamnstatskontroller gjordes 1993–1994.
  • Två visade inga brister (februari 1993 och mars 1994).
  • Tre visade brister som oljeläckage, avsaknade certifikat och maskinrumsproblem.
• Fel som öppna luckor på däck noterades.
  • SHK:s bedömning: dessa fel hade inte samband med förlisningen.
  • Alternativ tolkning: kontrollerna följdes inte upp systematiskt.
• Originalprotokollet från den sista inspektionen har inte återfunnits efter fyra års arbete.

Jag har tidigare skrivit om bland annat Popova och hennes och hennes författarkollegas starka intresse av just övningskontrollen i Tallinn kvällen innan katastrofen. Av någon anledning verkar de inte kunna släppa tanken på att Sjöfartsverket och/eller svenska staten trots allt bär någon form av skuld för katastrofen.
Fokus i senaste artikeln verkar vara att det är någon konstigt med att Estonia bedömdes felfri i den sista hamnstatskontrollen i mars 1994 (se bilden). Trots att fel upptäcktes vid tidigare kontroller. Det antyds att Sjöfartsverket kanske slarvade och inte följde upp sina kontroller och på det sättet (min tolkning) kanske skulle kunna lastas för förlisningen. Men kan det vara så att felen faktiskt avhjälptes inom den tiden som anges i protokollen? Sista kontrollen 2/3 1994 är mer än 30 dagar efter sista felet.

Dessutom nämns att SHK anser att eventuella luckor på bildäcket som stod öppna kvällen den 27:e september inte skulle ha med förlisningen att göra. Det stämmer inte riktigt. SHK undersökte de luckorna och andra luckor som var tillgängliga vid dykningen på bildäcket 2023. En lucka var delvis öppen, men det går inte att avgöra när den öppnades. Kanske vid nedslaget på botten, kanske var den öppen när fartyget fortfarande befann sig på ytan eller också har den öppnats under tiden på botten eftersom vraket ligger mer eller mindre uppochner. Dock säger SHK att om luckan (luckorna) var öppen när bildäcket svämmades över kunde vatten forsa ner i de vattentäta avdelningarna under bildäcket och påskynda sjunkförloppet. Inte en direkt orsak till haveriet, men en faktor som eventuellt gjorde att förloppet gick snabbare.

Det som inte nämns i Popovas krönika är de olika versionerna av protokollet som finns och SHKs omfattande utredning och slutsatser kring det. Det är intressant eftersom det har varit en av Popovas huvudpunkter genom åren. En annan att en av inspektörerna försökte stoppa Estonia vilket vi har vetat sedan 1994 inte stämmer. Inget av det nämns i artikeln. Har Popova släppt det nu? Jag hoppas det.

Dock kan hon inte låta bli att påpeka att originaldokumentet, första sidan på protokollet, saknas. Det stämmer och det skriver också SHK i sitt PM. Och hon verkar tillskriva originalet betydelse. Vilken betydelse framgår inte, men är syftet att så ett litet frö till tvivel hos läsare att det kanske finns något där vi inte vet om och därför saknar SHKs utredning relevans?
Att det finns kopior av förstasidan av protokollet nämns såklart inte. Inte heller vad utfallet blev av intervjuerna av de inblandade när de beskrev hur kontrollen gick till.

Trots den omfattande utredningen som SHK har genomfört av övningskontrollen i Tallinn verkar inte Popova kunna släppa den utan fortsätter misstänkliggöra den och Sjöfartsverket. Vad ska krävas för att hon ska kunna släppa detta och gå vidare?