En sida jag tidigare besökte ofta var www.estline.ee. Det är en sida som har samlat både film- och bildmaterial från Estlines fartyg. Bland annat från Estonia, men även Mare Balticum och andra efterföljande fartyg. Tidigare fungerade inte filmerna, men sidan har uppdaterats och nu kan man se filmerna.

Både bilderna och filmerna ger en bra inblick i vardagslivet ombord. En vinkel som ofta missas tycker jag. När Estonia nämns är det såklart själva katastrofen, utredningen och efterspelet det oftast handlar om, men Estonia var ju så mycket mer än ”olycksfärjan”. Det var en arbetsplats med kollegor som jobbade tillsammans och umgicks när de inte jobbade. Det var som ett litet samhälle med flera olika typer av människor.

Den mänskliga delen av allt detta tappas ofta bort. I ett förhör med Silver Linde, matrosen som var den siste att besöka bildäcket och som rapporterade om smällar från fören, visar han tydligt att han inte tycker utredarna tar detta på stort allvar. Han säger att han har förlora flera kollegor och vänner. Och jag kan nog förstå honom, det fanns riktiga människor ombord.

När jag ser videorna där vardagslivet pågår, det arbetas, serveras drinkar, servas kunder i informationsdisken osv så blir det på något sätt ogreppbart att plötsligt kastas allt det där på sidan, helt oväntat, mitt i natten. Jag kan inte att föreställa sig chocken bland människorna ombord när slagsidan plötsligt uppstår.

En av filmerna är filmade av Pierre Isacsson, kryssningsvärden som omkom i katastrofen.